Fick nog av facebook och annat på datorn så jag slog på en film istället, Safe Haven, har sett den förut men den är bra. Typisk Mariafilm, gråtvänlig de luxe. Iaf för mig som är jordens blödigaste eller nåt sånt.

Mitt i filmen blev jag dock rastlös så jag pausade och gav mig ut i mörkret och sprang en runda. Märkligt det där att det alltid känns helt perfekt att springa på kvällen. Det var liksom inte ens jobbigt, kroppen orkar hur mycket som helst. Bara halsen/lungorna som gör ont av luften man andats för snabbt, men benen skulle kunna fortsätta i flera mil känns det som. Var inte ens tung i benen när jag kom in. Jag insåg efter en stunds löpande att jag övergick till en annan löpteknik, istället för att liksom rulla med hälen i och sedan hela foten så sprang jag i princip bara på fotbladet eller vad det heter, den breda delen av foten. Sjukt effektivt, blev mycket mer svikt och jag fick längre steg och kunde hålla högre tempo. Tror egentligen det är så jag springer om jag springer i naturen men att jag anpassat och ändrat när jag sprungit på asfalt.

Googlade lite på det där med olika löpteknik och det stod att så som jag sprang idag var att föredra framför att sätta i hälen. Vad bra, då gjorde jag ju rätt då =P

 

 

Mina superbästa skor <3

 

När jag kom tillbaka kollade jag klart på filmen, var nog ute typ 20-30 min max. Ska försöka komma ut 2-3 gånger i veckan, är ju enkelt om jag bara utgår från där jag bor och springer iväg. Ska jag först ta mig till spåret blir det lätt att man skjuter upp det.

Upp tidigt i morgon, sovdags de luxe med andra ord.

 

Godnatt!