Kallt och jäkligt var det idag. Såpass att jag trodde fingrarna skulle trilla av när jag skulle rida. Som tur var blev jag varm efter ett tag, Jolie var på väldigt muppgit humör när jag väl kom fram till träningen.. Suck. Spänd och jobbig. Dessutom hingstmullrade hon åt Jobelle flera gånger så jag tror det kanske är 'värsta' delen av brunsten nu eller nåt. Hur som helst så fick jag hjälp av Daniel att rida igenom kokosnöthumöret så det blev ett bra pass ändå.

 

Fick börja i skritt och rida henne utåtställd och tänka att inre frambenet skullef lytta sig lite framåt inåt i volten runt honom och liksom lura in henne i arbete på så vis. Han till och med tog handen på hennes manke och flyttade med henne runt lite så att känslan skulle förklaras bättre. Fick sedan öka och minska volten och byta varv ofta och sedan övergå i ungefär samma tänk i en långsam trav. Hon gick riktigt bra där faktiskt. Kändes skönt för jag kände mig lagom uppgiven när jag skulle försöka rida fram henne och hon var livrädd för sockerbitar i hörnen och den andra hästen och hoppade iväg varje gång jag nuddade med skänkeln och var bara allmänt jobbig. Precis tvärtemot hur hon går hemma nu när hon blivit så avslappnad och fin.

Men Daniel sade att det är huvudsaken, att det går bättre hemma. Ju mer man får ordning på där desto enklare blir det ju borta framöver. Vissa får man aldrig med sig helt på bortaplan, så vi får väl se hur det går med envishet och massa träning. Hoppas verkligen jag kan fortsätta rida för Daniel nu för jag tycker jag får så bra tips av honom.

Jag fick även rida galopparbete med henne i förvänd öppna, lite ungefär som när jag själv hemma ridit öppna och sedan fattat förvönd galopp. Han tyckte det lät som en bra övning jag hade gjort, det påminde om det han ville få ut av den övning jag fick rida idag. Jag förstår vad jag ska jobba med mer.

Alltid trevlig med aha-känslor, att man får med sig redskap och 'tänk' hem att använda i vardagen så man inte står och stampar i mellanmjölken.